måndag 11 mars 2013

Måndag 11 mars

Lite info för er som undrar hur jag mår...

Den senaste veckan har jag pendlat mellan att "Allt är slut" till "Åh, vad jag ska klara detta!!!"

Dessa tankar kan skifta flera gånger om dagen, det finns inga säkra stunder. Just idag känner jag mig glad och livet känns toppen... "ledig" och solsken... (Har varit en tur till IKEA)

Fysiskt känner jag mig nästan som vanligt. Det svider och skaver lite i ärren, men det överlever jag. Är sugen på att börja träna. Promenerar gör jag nästan varje dag.
Psykiskt är det jobbigare. Oro och ångest över att det inte ska vara över med detta som är. Vaknar kallsvettig om nätterna.

Den 21:a ska jag tillbaka till läkaren och då får jag reda på hur behandlingen ska bli. Denna väntan...

Håller tummarna för mina medsystrar, eller "bröstpolare" som en ny bekanskap säger. Speciellt en "gammal" bekant som ska börja sin cytostatikabehandling snart.
Tänker på dig!

"Motif #1" Rockport, MA. 
Hej hej!

7 kommentarer:

  1. Hej! Klart att detta ska gå bra!!! Tänker ofta på dig! Kramar <3 <3 <3 /Ann-Sophie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Ann-Sophie!

      Träffas snart? Kanske i stan på ett glas vin... :-)

      Radera
    2. Ja!! Vi måste absolut träffas snart!! VI får boka in en fika eller lite vin...kan vilket som =)) Är ledig på fredag igen om du inte har något för dig. Kan fika eller luncha och bestämma när vi ska ta vinet ;) STOR KRAAAAAAAM <3 /Ann-Sophie

      Radera
  2. Fullt normal reaktion, kämpa på Helena, nåt du bara måste igenom! styrkekram Ann-Kristin J

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ska göra det Ann-Kristin!

      Tusen tack! <3

      Radera
  3. Hej Helena,

    jag har tänkt mycket på dig och jag förstår hur du känner dig. Chock, oro, tillförsikt, oro - tvära kast. Tänker att det är bra om man som du kan se det komiska och surrealistiska i tillvaron, det ger perspektiv.

    Stor kram, min vän, det här fixar du. <3

    //Elise

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Elise!

      Ja, jag är rätt medveten om att min oro inte är helt rimlig, alltså jag vet att det är "normalt" att vara orolig i mitt skede, men det jag är orolig för (som tar upp en stor del av min vakna tid) kommer aldrig att hända... Jag kan t.o.m tro att jag har cancer i örsnibben...(ett dåligt exempel...) du förstår säkert... ;-)

      Kram!

      Radera

Kommentera gärna då blir jag glad!