Första tiden efter beskedet var inte verklig. Jag var inte speciellt ledsen, men förstås orolig. Jag har själv tröstat mina vänner och har nästan varit överväldigad av all kärlek jag har fått och så känner jag fortfarande.
MEN- nu har verkligheten kommit ikapp. Jag gråter för minsta lilla och känner mig så otroligt tacksam. Jag har en sådan lust att träffa vänner, ta en fika och umgås - samtidigt som jag helt plötsligt bara inte orkar göra något alls.
Oron gnager i kroppen. Jag känner efter, hur mår jag? Vad är det för knöl jag känner här o.s.v. Bilder och situationer från de senaste månaderna rullar förbi men jag tror att den här händelsen kommer att stärka mig, få mig att tänka till. Jag behövde det, någonting som bröt det orosmönster jag hade innan. Nu vet jag istället för att undra. Konstigt det låter men så är det...
Jag försöker planera lite vad jag ska göra de här veckorna jag är ledig men vet att lusten kanske inte finns där när det väl gäller. Men en dag i taget.
Jag längtar efter jobbet och är orolig att barnen har glidit ifrån mig nu när jag kommer vara borta så länge. Det kan nog ta en tid att "bonda" igen...
 |
| Foto taget av Patrik i New England |
Det kommer vara en bergochdalbana av känslor och vi finns för dig och du vill gråta skratta prata kramas promenera leka äta eller bara vara!
SvaraRaderaDu kommer klara detta!!! Ta dagen som den kommer närmsta tiden...
Tänker På dig och vill Trolla bort det om Jag Kunde!
Använd hela känsloregistret. Och som du själv skriver, ta en dag i taget.
SvaraRaderaKram kram
Å, vad fint skrivet. Precis så känner jag med! Det är en jäkla bergochdalbana av känslor och tankar. Ena sekunden kännas allt ok men sen kan det bara välla över en. Och denna gnagande oron. Men de orden läkare och sköterskor säger försöker jag att ta till mig.
SvaraRaderaKände mig deppig i morse också men jag gick ut på långpromenad i solen och det piggade upp. Känns lite jobbigt att vara hemma själv men en dag i taget som sagt. Har ändå gått bra idag att vara själv och samla tankarna. Jag hade bestämt det innan att jag inte skulle boka något idag utan bara vara hemma och såsa. Får se vad jag hittar på imorgon.
Kram från din bröstpolare
Rebecca, du får komma hit till Ytterby i morgon och äta tårta!!! ;-)
RaderaAnnars kan vi väl träffas i veckan på en fika, antingen här eller hos dig eller på stan.
Kram!
Ah, ser på fb att du har fylledag. Stort grattis! Hoppas ni kryar på er snart efter kräket. Jag träffas gärna! Vi hörs idagarna.
SvaraRaderaKram