Tisdag 19 februari

Tack alla snälla som har skrivit till mig på Facebook och här på bloggen.
Så många värmande ord!!! Ni får hemskt gärna kommentera direkt i bloggen så finns det kvar att läsa i framtiden också. <3 nbsp="" p="">
Man väljer olika hur man vill hantera sådana här situationer.
En del vill kanske inte berätta alls för omgivningen, en del berättar när allt är opererat och klart och andra kanske vill ventilera sig från första början.

Jag valde att berätta med en gång. Jag mår bättre om jag får prata av mig. Men jag har haft lite dåligt samvete för att jag har basunerat ut min sjukdom på Facebook. Jag var inte ute efter uppmärksamhet eller medömkan egentligen. Bara förståelse och pepping...

Jag längtar otroligt mycket efter att få jobba igen. Saknar mina kollegor och barn så mycket, alla skratt...
Tittade på filmklipp från jobbet igår och grinade...

Saknar min fina vänner också, vi måste snart träffas och snacka (roliga saker också).

Känner ju mig inte sjuk. Jag är i ovanligt god form eftersom jag (i alla fall innan semestern) kommit igång med träningen. Nu vet jag inte när jag kan träna igen. Men...

I´ll be back!!!

Kortet jag har fått från mina kära kollegor.