Måndag 25 mars

I dag har jag varit hos Onkologen (Jubileumskliniken) och pratat med läkare om hur strålningen ska gå till. Ny information... Mer konkret om vad som händer med kroppen under en strålning. 

Hmmm, "brännskador"på huden och nedsatt lungkapacitet (märks tydlingen mest hos elitidrottare). Detta p.g.a att strålningen kommer träffa en del av, i mitt fall högra lungan. Nu är jag ju ingen elitidrottare och får väl lägga ner tanken om att bli en sådan också... 

Om 6-8 veckor sätter strålningen igång trodde läkaren och informerade mig också om att jag antingen kommer få åka till Sahlgrenska eller till Borås. De enda ställena häromkring som utför strålning. 

Borås- Ja men tjena hallå!!!

Hur sjutton ska man få till arbete och strålning och en körning till Borås? 

25 gånger dessutom!!!

Tillräckligt meckigt om det blir Sahlgrenska. 

Ser framför mig hur jag kör sträckan Ytterby-Torslanda-Borås- Ytterby... :-(

Det blir ett senare problem.

I morgon börjar jag att jobba igen efter 7 veckor hemma. Det känns konstigt och jag är lite nervös faktiskt. Men jag vet att det kommer kännas precis som vanligt om några dagar. 

Klockan ringer 5:30 och bara det är en stor omställning. Jag har ju vaknat kl 7 nästan varje vardag, men inte alltid behövt kliva upp då...

Stora sonen ska lämna lilleman på förskolan i morgon och jag blev lite svettig då han bad mig att sätta upp "kom-i-håglapp" på dörren så han inte ska glömma av lillebrorsan i morgon bitti... Hjälp!!! Hemska tanke. 

Vad mera då?

Jo, i morgon ska jag spela tennis- äntligen. När de ringde från tennisklubben för ett tag sedan och sa att jag "var framme i kön" på tennisskolan så var det precis när jag skulle opereras. Nu är jag redo!!! 

Serena Williams, släng dig i väggen!!! 

Hej hej!

Jippie!!!

Våndan är över! ( i alla fall för bröstcancer...)

Allt såg bra ut. Allt var borta och ingen spridning i lymfkörtlarna. Ingen mer operation!!!

Tumören hade inget att göra med min släktcancerhistoria, utan det var ren skär otur att jag fick den.

Bara positivt!!!

Nu väntar strålning (som de alltid minst gör) och den ska väl sätta igång innan sommaren. 15 gånger ska jag in till Sahlgrenska (alla vardagar i tre veckor). Lite meckigt med jobb och strålning, men det ska nog lösa sig.

Vi köpte Champagne och gick hem till grannarna Anna och Mikael och firade.
Sååå hm hm gott allt känns!!!
Fast ändå så overkligt. Har allt detta hänt?

Jobb i nästa vecka då. Jättekul!!! På måndag ska jag visserligen in till Sahlgrenska för att prata med avd. som ska sköta strålningen, och sen är jag ledig torsdag och fredag. Kort vecka m.a.o.

Ha det så bra, för det ska jag ha!!!

KRAM!!! <3 p="">

Snart...

Dagen D.

D som i Domedagen... eller så ska jag ju inte tänka. Men jag gör det ändå.

Ena stunden känns det underbart och lättande att äntligen få veta och andra stunden känns det för jävligt.

Jag återkommer...

Onsdag 13 mars

I dag kom räkningen för mina två vårdnätter på Sahlgrenska.

Två kvällsmat- en frukost (med massa gott att välja på) och en middag.
Till det annan service...

Och kostnaden för allt detta:

160 kr!!!

160 kr, det är ju ingenting!

Heja svensk sjukvård (och förstås svensk skatt, men va sjutton...)



In English.

The bill for my two days at the Swedish hospital arrived today.

Inkluded two supper- one breakfast and one dinner.

For the price of:

25 dollar!!!

Sweden´s high taxes make this possible.

:-)

Det kom ett blomsterbud...

... och jag blev så himla glad!

Och så kom det ett brev på posten från släktingen på andra sidan Atlanten.

En ovanligt trevlig måndag...

Tusen tack!

Det värmde.

Okej, dålig bild. Fin bukett! 

Och Kippy tyckte den luktade gott... :-)

Måndag 11 mars

Lite info för er som undrar hur jag mår...

Den senaste veckan har jag pendlat mellan att "Allt är slut" till "Åh, vad jag ska klara detta!!!"

Dessa tankar kan skifta flera gånger om dagen, det finns inga säkra stunder. Just idag känner jag mig glad och livet känns toppen... "ledig" och solsken... (Har varit en tur till IKEA)

Fysiskt känner jag mig nästan som vanligt. Det svider och skaver lite i ärren, men det överlever jag. Är sugen på att börja träna. Promenerar gör jag nästan varje dag.
Psykiskt är det jobbigare. Oro och ångest över att det inte ska vara över med detta som är. Vaknar kallsvettig om nätterna.

Den 21:a ska jag tillbaka till läkaren och då får jag reda på hur behandlingen ska bli. Denna väntan...

Håller tummarna för mina medsystrar, eller "bröstpolare" som en ny bekanskap säger. Speciellt en "gammal" bekant som ska börja sin cytostatikabehandling snart.
Tänker på dig!

"Motif #1" Rockport, MA. 

Hej hej!

Måndag 4 mars

Äntligen måndag!!!

Behöver få lite "vanlig vardag" i mitt liv nu känner jag. Nu har jag varit borta från jobbet i tre veckor och ska vara hemma i två till... Det är inte så kul när dagarna flyter ihop och allt känns som helg, speciellt när vi har haft sjukstuga och inte har gått varken ut ur huset eller ur pyjamasen.

Tyvärr så är det studiedag idag och lilleman är hemma, men frisk och ska leka med en kompis här hemma idag. Äntligen!!! Kanske jag slipper höra "jag har ont i magen" var 10 minut?

Jag har lite lust att städa och fixa i ordning, men bara lite... Kör tvättmaskinsrejset och tvätthögen minskar för varje dag (jippie!) Maken har börjat jobba så smått och i nästa vecka planerar han att göra en jobbresa och jag fick nästan lite panik över det. Nästan samma känsla att vara nyförlöst och pappan ska för första gången sedan hemkomst från BB försvinna ut ur hemmet och lämna den stackars modern ensam med det lilla knyttet...

Kylskåpet gapar tomt, jag har ingen lust att ge mig iväg och handla... Tur att man får matlevererans i kväll från City Gross matkasse, men bröd, mjölk och andra basvaror måste man stå för själv.
Kanske en sista Semla? (om jag ändå ska till affären). ;-)

Hej hej!