I dag är det ett år sedan jag fick cancerbeskedet. Det har verkligen varit ett omtumlande år, inte bara negativt utan också en insikt i hur fort livet kan vända. Jag försöker tänka på hur jag vill ha det mer nu än tidigare. Jag har varit rätt dålig på att säga hur jag vill ha det, utan vikit undan vid motgångar. Jag jobbar på att stå kvar...
Tack släkt och vänner för tröst och stöd.
Tack mina goa kollegor som jag nöter och blöter med varje dag.
Tack min familj.
Ni är guld värda!
I dag på årsdagen kom också en kallelse till mammografin...
Usch, det riktigt knyter sig i magen på mig.
Jag vill inte!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentera gärna då blir jag glad!